lördag 29 juni 2013

Västerås Pride!

Idag var det prideparad och jag skulle ansiktsmåla i tältet innan. Tyvärr vaknade jag och kände mig riktigt förkyld, men jag släpade mig ner ändå efter diverse medikamenter. Jag hade provmålat i går


men jag var ändå nervös. Men det var kul och folk verkade nöjda. Själv var jag mest nöjd med att någon hoppade på min idé om regnbågsmustasch med pipskägg.



I paraden var det många vänsterpartister och även...

Jonas Sjöstedt

Trogna bloggläsare anar vad som kommer härnäst. 

Egobild med Sjöstedt!
Men den blev inte så bra, någon hjälpte mig att ta en bättre. 

Det blir nåt att visa barnbarnen!
Det var roligt att gå i tåget även om jag saknade musik. I Stockholm är ju volymen outhärdlig, jag vet inte om det var därför de var försiktiga med ljudet, men jag hoppas att det blir mer till nästa år. Sen tycker jag att vi kunde bjuda på mer även visuellt, det var ju många som tittade och har man varit och sett paraden i Stockholm så förväntar man sig något kul att se på. Om vi bara till exempel hade varit rödklädda med regnbågsmustascher allihop hade det varit mycket roligare. Fast min dröm är att till nästa år hitta en flakmoped och två flator så jag kan ha min egen flatmoppe.

Så länge paraden fortgick var jag rätt pigg och glad. 


Men nu är det soffan som gäller. 


fredag 28 juni 2013

Trött!

Passar på att blogga lite under fredagsmyset, hela familjen sitter i soffan, tittar på Polarexpressen och känner julstämning.

Jag är jättetrött efter att ha sovit konstigt i veckan. I förrgår var det helt sjukt, jag sov nästan ingenting på hela natten. Vet inte varför, men det var nog en kombination av tre koppar svart te, en oläglig väckning precis när jag somnat på kvällen och att jag har haft mycket på gång denna vecka. Det var HBTQ-utbildning med Vänsterpartiet, sommaravslutning med Humanisterna, stå i informationstält på Regnbågstorget, bokcirkel och, i morgon, ansiktsmålning och prideparaden. Om jag orkar även pridefesten på Pluto. 

Det var inte så att jag låg och oroade mig för något speciellt, jag somnade bara inte. Varje gång jag höll på att somna kom jag precis till den punkten där jag skulle ha somnat, och just då ryckte jag till och var klarvaken i stället. I sju timmar ungefär. Mycket drygt. 

Alla sakerna jag har gjort har naturligtvis bara varit roliga, men jag är ovan och dessutom kan det finnas en underliggande anspänning som beror på att det är slut på Alice behandling nästa vecka. 

Jag var lite rädd att det skulle bli likadant igen i natt, men det gick bättre. Jag är dock väldigt trött nu och har bara tagit det lugnt idag.

Har även i veckan varit på Brödet och Fiskarna med Mona och barnen. Kul aktivitet när det regnar, prova lite glasögon och låta barnen köpa vad de vill. 

Lite för små.

Skitsnygga men tyvärr fel styrka.
Optimistiskt av dem att försöka sälja dem i alla fall.
Det här var visst mina riktiga.



tisdag 25 juni 2013

Homosexuell färgläggning

På torsdag är det dags för Cityfestivalen, och eftersom Västerås har sin första Pride finns det ett "regnbågstorg". Där ska Vänstetpartiet ha ett tält där vi informerar om att vi är det bästa partiet för HBTQ-personer. I går hade vi ett möte där vi fick veta allt om var Vänsterpartiet står i de frågor som kan vara viktiga för HBTQ-personer, nu och i historien. Vi målade även en banderoll och funderade på om vi hade några fler idéer för tältet.


Jag kom på att jag kunde fixa ansiktsmålning och färgläggningsbilder till barnen. När jag kom hem googlade jag på coloring och alla möjliga sökord jag kunde komma på, men det fanns verkligen ingenting på temat kärlek eller familj med samkönande par, utom en bild med två brudar och en med två brudgummar. Och det är ju inte så kul att färglägga, speciellt eftersom brudgummarna redan hade svarta kostymer. 

Så jag håller på att rita några själv, jag brukar aldrig rita, men det är kul när jag får anledning att göra det, som till exempel fiskporren jag ritade åt genusfotografen. 

Jag tittade på färgläggningsbilder med sökorden kärlek och familj och ritade på samma teman. Det var intressant att märka hur jag reagerade annorlunda på att rita samkönande bilder. Det känns som att jag förknippar samkönand kärlek mer med sex (något jag skyller på samhället) så det blev lättare att bilderna kändes olämpliga för barn. Och det var ett intressant tillfälle för mig att reflektera över känslor och tankar man kan ha trots att man av princip inte vill se någon skillnad mellan olika slags förhållanden. Och även vad man slentrianmässigt ger för typ av bilder till barn. 

Till exempel började jag med vuxna kärlekspar, men det kändes konstigt att barnen skulle sitta och färglägga dem. Men då funderade jag på varför det var konstigt, och kom fram till att det konstiga egentligen var att det var vuxna, men jag vet inte om jag hade reagerat på det om det hade varit ett heteropar, det är man ju så van att se. 

Så jag ritade barn som pussas i stället, men då började jag ifrågasätta om man ska rita barn som kärlekspar egentligen. Trots att jag utgått från en bild som är jättevanlig med en flicka som pussar en pojke på kinden och han blir glad eller generad och så är det hjärtan ovanför. 

Men jag blev nöjd med bilden i alla fall. Sen gjorde jag en med en familj, och det var tack och lov okomplicerat. 



Ett vanligt tema var hjärtan med herr- och damansikten och texten "love", så jag gjorde en bild där båda har musche. För mitt eget nöjes skull så ritade jag den i typisk nittiotalsstil så som vi ritade på högstadiet. 



Får se om jag hinner med några till i morgon.

Uppdatering: Här är de sista jag gjorde. Kan inte vända bilden i telefonen, kanske gör det sen. Förutom att det var svårt att hitta regnbågsfamiljer så var det även mycket ont om annat än vita familjer. 



lördag 22 juni 2013

Ofrivillig nattuggla

Klockan är kvart i tolv på söndag kväll och jag befinner mig i en situation som jag tyvärr försatt mig i ett antal gånger, men hoppas att jag inte behöver hamna i igen. Det är min tur att ge medicin och jag glömde att det ska vara två mediciner som måste ges med en timmas mellanrum. Som ni förstår är det drygt när man ska gå och lägga sig och redan har varit uppe lite för länge och tittat på Breaking bad, och man inser att man måste sitta uppe och uggla i en timma till. (Medicinen ges förresten genom en knapp i magen när hon sover för er som undrar.)

Jaha, vad kan jag berätta om när jag nu ändå sitter här? Dagens stora händelse är förstås att min bror Samuel kommit hem från Australien för att hälsa på i fem veckor. Vi har inte setts på ett och ett halvt år och trots att vi skypat så var det lite chockartat att se hur stor och vuxen han hade blivit. 


En mysig kväll med grillning och Monopolspel hade vi. Rex älskar att spela Monopol och jag tycker förstås att det är jättetråkigt så han passade på att spela med mästaren. Samuel pluggar ju business management och har typ tre jobb så det där är hans grej. Jag var bank och lekte lite med hatten, skon och bilen. 

Jag råkade bli lite full också, men det är vitrinskåpets fel. Vi har fyra skåp med vitrinluckor i nya köket. Och när vi hade vitrinskåp måste vi ju köpa glas. Och när vi hade glas måste vi ju köpa sprit och göra drinkar. Sen blev det drygt att vänta på Samuel så då piggade vi upp oss med tequilashots. 

Men nu är jag så nykter så, och det har inte ens gått en halvtimma av timman. Tur att man kan se tv på telefonen. God natt!


fredag 21 juni 2013

Midsommar med M+L

Vi firar oftast midsommar med Lotta och Magnus, så även i år. De senaste åren har vi ordnat firning här i Åkesta, men i år var det för få barn, plus att jag tyckte att det var skönt att slippa vara ansvarig och i stället lägga energin på att baka en tårta


och göra kransar till barnen. 




Så vi firade i Skerike i stället, och det var perfekt. Lagom med folk och jättefint ordnat. 


Fina var vi också, man måste ju matcha sin bff.  

torsdag 20 juni 2013

Astrid Lindgrens värld, jag är imponerad.

Den första av sommarens två mest emotsedda och förhandsplanerade aktiviteter ägde rum i går och förrgår. Vi bilade ner till Astrid Lindgrens värld och sov över en natt på hotell. Egentligen skulle Emilia ha varit med, men hon blev sjuk. Som tur är följde då Alex med i stället, och förutom att det så klart alltid är kul att träffas så är det lyxigt att vara en vuxen per barn när man är på utfärd.

Varken jag eller barnen hade fattat hur långt det var och de blev väldigt negativt inställda under resans gång, speciellt Rex trodde aldrig i livet att någonting kunde vara värt en så dryg resa. Men det gick bra och vi anlände utan att någon spytt eller ens gråtit särskilt mycket.


Det första vi gjorde när vi kommit in var att leta rätt på närmaste restaurang, och det blev Linnéa. När vi klev in var det som att komma in i femtiotalet, det var jättefint inrett och de söta ungdomarna som serverade hade matchande kläder. Omfattningen av kvalité och omsorg om detaljer, samt att det var lite barndom över det hela, gjorde mig så rörd att jag faktiskt kände tårarna börja komma. Jag gick in på toa (för att kissa, inte för att jag skäms att gråta you fools) men där var det tyvärr färgglad nittiotalsstil. Jag hade dött om alla handfat och kranar och speglar också varit femtiotal.




Sen vill jag inte överdriva, det är klart att visa grejer var moderna, men det överträffade de förväntningar jag hade på en barnattraktion. Och jag älskar kvalité, alltså inte att allt måste vara dyrt men att man tänkt till och brytt sig om detaljer. Ska man ha en vikingaby till exempel så tycker jag att allt är förstört om någon viking typ går runt i pilotglasögon. Ha linser eller skaffa annat jobb/hobby säger jag.

Maten var utsökt och mätta och belåtna gick vi mot den första teatern, Nils Karlsson Pyssling. Jag tänker inte berätta om allt vi gjorde och recensera alla föreställningar, men allt var bra. Favoriten var Karlsson på taket eftersom det var en skicklig och rolig skådespelare som tog med barnen i föreställningen och sprang runt med dem på släp. Han gjorde en strålande insats i scenen då Lillebror ringer på honom i sin klocka och han blir rasande över att bli väckt när han just har somnat. "Du förstår inte hur det är för oss som inte kan sova! Ja det förstås, på natten sover jag som en sten, och på förmiddagen också, men på eftermiddagen! Då ligger jag bara och kastar mig av och an!"

På slutet fick de som ville gå upp på scen och vara med i en prisutdelningsceremoni, men bara Alice vågade. Hon fick spela lufttrumpet.

Fröken Bock var också grym

Första dagen hastade vi runt och tittade på teatrar, det var så mycket så att vi till slut försökte undvika dem för att kunna leka i miljöerna. Alla föreställningar var som sagt bra, men guldkanten tycker jag var när vi stötte på någon skådespelare när vi gick omkring. Vi var till exempel sena till körsbärsdalen, men vi stötte på en tengilsoldat som var på väg backstage.

Då passade jag på.

När vi sedan gick genom skogen kom Skorpan och Jonatan smygande. De kom fram till oss och undrade om vi sett någon tengilsoldat. "Ja", sa Rex ivrigt, "han gick in där det stod Endast personal!" Det tyckte ju jag var lite smålustigt, men Jonatan rörde inte en min och sa bara att då är han nära, bäst vi aktar oss! 

En höjdpunkt var Mattisborgen, där de har den största showen och man får se borgen rämna med eld och rök. Men rövarna lekte även med barnen och det var fina miljöer inne i borgen.


Alex är lite off-lajv, men det är ok,
han ser ändå grym ut som en rövarhövding
En annan sak som förhöjde helhetsintrycket var de proffsiga musikerna som både medverkade vid föreställningarna och spelade på området. Vart man än gick såg man dem, man fattar inte hur de måste ligga i, och likadant med skådespelarna som man hela tiden såg i än den ena och än den andra rollen.


Det som jag minns från mitt enda tidigare besök var det som var det b-igaste nu och som man knappt lade märke till. Men lite kul var det ändå med minihusen som bara barnen fick plats i och den lilla stadsmiljön.


Små blev ännu mindre
Och stora ännu större
På slutet lekte barnen i lekladan och det var skönt att de fick leka lite fritt också. Jag satt och tog det lugnt utanför och lyssnade på en liten ensemble som kom förbi med fru Peträll och prosten och spelade lite önskelåtar. Alltså, gud vad jag njuter i efterskott när jag sitter och skriver detta, vilken idyll det var! 

Men till slut var det slut och det kändes lite vemodigt, men ändå lagom med två dagar á ungefär sex timmar. Bilresan hem blev lindrigare eftersom barnen sov ett tag och jag i förväg hade förlikat mig med tanken att de skulle vara uppe till tolv sedan. 

När vi kom hem var jag rädd att ställa frågan till dem, men kunde inte låta bli: Var besöket värt den långa hemska bilresan?

-Ja! Det var värt det.




måndag 17 juni 2013

Den riktiga sista dagen


Nu ska jag berätta hur jag spenderade min sista ensamma dag. För att vara lite rebellisk mot min mellanstadielärare Leila ska jag börja alla stycken med "Och sen".

Först (man kan inte börja det här stycket med "och sen" fattar ni väl) åkte jag med Alice till sjukhuset, och där gjorde vi rekordtid. Ibland får man vänta ett bra tag och hade det hänt idag hade jag blivit irriterad.

Och sen lämnade jag Alice på dagis, sista dagisdagen någonsin. 

Och sen gick jag hem och städade lite i vårt nya fina kök. Jag tycker det är fint redan fast det inte är målat och kaklat. 



Och sen lagade jag mat, passade på att laga falafel med broccoli som barnen inte gillar. 



Och sen åt jag maten framför Netflix, försökte hitta någon rolig stand up men tittade på Magnus Betnér som var jättetråkig. Tips emottages tacksamt. 

Och sen åkte jag och tränade, sista dagen på mitt dagkort på Apalby. Jag körde crosstrainer och cirkelgymmet. Nu måste jag hitta på hur jag ska träna i fortsättningen. Det vore kul med en träningskompis också. 

Och sen bastade jag men jag hade glömt både handduk och ren tröja. Jag försökte då tvätta tischan endast under armarna och torka den i bastun. Det gick sådär och var dessutom förbjudet enligt de mycket strikta basturegler som råder där. Det är förbjudet att äta frukt, torka kläder och prata eller skratta högljutt, samt att det är påbjudet att sitta på handduk. Så där bröt jag mot både andra och tredje budordet samt att jag inte satt på handduk utan på mina träningsbyxor.

Jag kände mig som ett badass 

Och sen åkte jag och handlade på ICA Maxi. Utflyktsmat inför morgondagens resa till Astrid Lindgrens värld, ostbricka till förskolepersonalen och grillmat till kvällens grannhygge. 

Och sen hämtade jag dessa två gökar på dagis för sista gången. 

Såhär ville de åka, för det hade de sett nån göra på studenten.

Farväl Förskolan Åkesta!



söndag 16 juni 2013

Hurra, jag får sortera!

Vi har bytt ut några köksskåp och lådor och jag lyxade till det med de fina lådinsatserna av bambu. Så idag fick jag ägna mig åt en av mina favoritsysselsättningar; att sortera och lyssna på radio. Jag älskar att sortera, jag har ju till exempel sorterat vårt lego i drygt 60 fraktioner och vi har några kilo. Fast då blev jag i och för sig lite manisk mot slutet. 


 

fredag 14 juni 2013

Liten film från västafrikansk dansworkshop

Nu finns det en film från den västafrikanska dansen jag gått på. Tycker du att det ser kul ut så finns det ett tillfälle kvar, på tisdag klockan sex. Jag vill bara påpeka att vi hållit på en timma och är lite för trötta för att ta ut alla rörelser här på filmen. Jevvlar vad fort det går!

video

Ensam hemma och sammanfattar våren

Detta är näst sista dagen jag är ensam hemma. Och eftersom man aldrig vet om saker blir av så firar jag som att det var sista dagen. Och hur gör jag det? Genom att i lugn och ro städa köket och kolla stand up på Netflix. Jag har tittat på Gabriel Iglesias och Louis CK och suttit och gapskrattat i min ensamhet. Som när LCK skämtade om föräldraskapet: "You're not a woman until people come out of your vagina and step on your dreams." 

Om jag ska sammanfatta den här vårens vabbande då Alice har varit på dagis rätt mycket och jag då varit ensam mellan nio och tre så har det varit väldigt bra för mig. Om jag blundar och känner efter kan jag märka att jag vilat såpass mycket att jag har reserver att ta av och inte genast bryter ihop om det blir stressigt eller något går mig emot. Det är viktigt eftersom det fortfarande kan bli benmärgstransplantation och då kommer jag att behöva kraft. 

Sen känner jag också att jag uträttat saker utanför hemmet och det är också viktigt för att jag ska må bra. Framför allt tagit körkort förstås, men också lärt klass 5 att spela instrument (lyckad avslutning idag) och börjat engagera mig lite i politik och föreningsliv. 

Och som en bonus har jag upptäckt att jag kan trivas rätt bra med att vara ensam också. Jag vet inte om det mest beror på att jag utvecklats som människa eller på att jag skaffat smartphone, men det är skönt att veta att jag inte behöver känna mig uttråkad och rastlös bara för att jag är själv.  

torsdag 13 juni 2013

Ska du fista en kossa i höst är det bäst för dig att du inte gillar det!

Grattis alla veganer, tidelag ska förbjudas! Nu kommer väl hela djurindustrin att rasa samman när det blir förbjudet att fista kossor på löpande band. För det måste det väl bli? Eller blir det bara förbjudet om man njuter sexuellt av det?

Jag har tidigare funnit att jag hamnat i ett konstigt läge där jag i alla sammanhang brukar vara den enda som inte tycker att tidelag ska förbjudas. Från början fattade jag inte själv varför, jag är ju djurvän även om jag tycker att djuren kan hålla sig på sin kant. Men när jag diskuterade det med folk kom jag på att det är på grund av dubbelmoralen i att en majoritet som inte har några betänkligheter mot att plåga djur för egen njutnings skull (köttätare) vill straffa en liten minoritet (zoofilerna) som kanske inte ens gör någon skada på djuren men som man tycker är perversa och äckliga.

Jag menar, om jag fick välja mellan att någon smörjer in sitt kön med honung och erbjuder mig att slicka av det om jag vill, eller att bli fängslad, dragen i tuttarna varje dag, få mina barn uppätna därefter bli inseminerad (det är här fistningen kommer in) så att jag alltid var gravid med nya barn som sedan blir uppätna, och slutligen själv mördad, så finns det faktiskt en chans att jag skulle välja alternativ ett.

Nu vet jag inte hur lagen kommer att formuleras, och det är möjligt att det är bra att den finns, men hela den här diskussionen trycker på mina knappar eftersom den till stor del består av ogenomtänkta moralargument. Den som inte är vegan behöver inte enligt mig öppna munnen i denna fråga om hen inte är beredd att verkligen rannsaka sig själv.

Lesbiskt djursex?

onsdag 12 juni 2013

Vad är existentiell ångest?

På senaste tiden har jag börjat vakna en kort tid efter jag somnat och vara rädd. Det känns osannolikt att jag över huvud taget existerar och hela tillvaron känns orimlig. Ångesten är så stark att det inte är ett alternativ att fundera över saken, utan jag måste komma på något som avleder tankarna. Jag brukar då titta på olika föremål och tänka på vad de heter typ "tak, stol, matta". Då brukar jag snap out of it och kunna somna om.

Detta är något som jag upplevt till och från sedan artonårsåldern, jag minns tydligt första gången det hände. Jag hade flyttat hemifrån och var ensam hemma en sen kväll när jag insåg att jag orimligen kunde existera. Det går inte att beskriva hur läskigt det var och jag var tvungen att ringa en kompis för att lugna ner mig. Och han ba "Jaha, jo, sånt är ju jobbigt...eh..." Denna ångest går inte att jämföra med någonting jag upplevt i vanliga livet även när det hänt riktigt hemska saker. Den är extremvidrig, och det känns som att om man inte slutar tänka på rymden och existensen genast så kommer man att sluta existera på riktigt, eller något katastrofalt kommer i alla fall att hända. 

Jag har analyserat den här upplevelsen och vad jag kommer fram till är att det är känslan man får när hjärnan når sin begränsning. Enligt vad min hjärna är kapabel att förstå så kan inte världen existera. Hjärnan kommer då fram till att den inte gör det och upplever detta som mycket skrämmande. Jag tror också att det började när jag blev vuxen och hade flyttat hemifrån eftersom när man är barn så är man van vid att inte fatta saker och tänker att man kommer att förstå det när man blir stor. 

Jag har tänkt att det är detta man brukar kalla existentiell ångest, alltså ångest över att man över huvud taget existerar och hur fan det går till. Jag tänker att det är funderingar över detta som gett upphov till att citatet "Jag tänker, alltså är jag" blivit så poppis. 

Men på sista tiden har jag sett begreppet existentiell ångest användas om lite av varje, det kan vara yrkesval, sjukdom och alla möjliga livskriser. Då undrar jag om det beror på att många inte har upplevt den här känslan. Och det är ju bara att gratulera i så fall. Och undra varför inte jag  kan ha samma tur. Jag väljer att tro på psykologen som sa att det beror på att jag är ovanligt intelligent. Jag använder liksom hjärnan till max och tänker utanför boxen. Men det är kanske sådant de säger för att man ska fortsätta betala dem 700 spänn för 45 minuter. 

måndag 10 juni 2013

Vaniljsås!!!

Jag har alltid trott att man behöver grädde för att göra vaniljsås, men nej, det kan du göra med det du har hemma (om du har mjölk, ägg, socker, potatismjöl och vaniljsocker hemma). Sedan jag upptäckte det har jag blivit galen i vaniljsås och i dag kom jag på att man kan ha det till våfflor. Det är bättre än grädde eftersom det inte smälter och det var väldigt gott med hallon. 

Jag använder detta recept från Vår kokbok:

1 ägg
1 msk socker
1 msk potatismjöl
4 dl mjölk
2 msk vaniljsocker

Blanda allt utom vaniljsocker i en kastrull. Sjud tills såsen tjocknat, vispa hela tiden, koka ej. Häll upp och vispa då och då tills den svalnar. Vispa i vaniljsocker. 

Jag har dock aldrig väntat tills den svalnat. Och jag gör alltid dubbel sats, det är så torftigt och miserabelt att behöva snåla med vaniljsåsen. 
            

lördag 8 juni 2013

Rassehudkräm

Jag såg ett inlägg på Twitter som klagade på denna hudkräm. NORMAL till mörk hud. 


Spänn av, tänkte jag, det står ju likadant på den för ljus hud. Men det gör det faktiskt inte:



Vad händer i sängkammaren?

Peppar peppar ta i trä... Det verkar som att alla ungarna äntligen sover såpass att mor och far båda kan sova i dubbelsängen utan barn. Det är alltså hela åtta år sedan vi sovit tillsammans under en sammanhängande period på grund av olika omständigheter. Men nu när alla tre sover i samma rum verkar det äntligen bli av. 

Och det är ju viktigt för äktenskapet. 

Det är ju nämligen så att Chrille är den snälla och jag den... kanske inte elaka, men lite mer ego kanske. Jag vill liksom ha det på mitt vis och det brukar jag få också. Så därför ska jag återgå till att klia Chrille i huvudet tills han somnar som jag alltid gjorde förr. Så går det plus minus noll. 


Emilias student!

Igår var en mysig dag. Vi firade att Emilia tog studenten! Den började dock lite stressigt med att jag glömde bort att jag måste tänka på att vara i god tid och parkera, det är inte bara köra man ska lära sig utan även vuxenansvar mm. Jag lämnade av barnen hos mamma vid biblioteket och parkerade i Punkt. Kutade därefter till Rudbeck och kom i tid. 

Det blev en del väntan förstås.
Det kändes bra att Emilia, som är det sista av mina fem syskon som tar studenten, precis som jag har gått Rudbeck. Det var fint att stå på samma ställe där jag, som var den första studenten i barnaskaran, stod för arton år sedan. Lilla Milisen var rörd och gråtmild när hon kom springande och det blev kramkalas förstås.

Familjen Hedberg

Lina och Micke var där
Det är inte mycket mer att säga om dagen förutom att det var najs, den avlöpte som studentuppvaktningar brukar. Först kolla på flak, jag tycker det är kul att dansa och vinka och skrika grattis till alla som åker förbi. Det är kul med tanke på att jag själv mest stod och suckade och skakade på huvudet tillsammans med Lotta på mitt eget studentflak.

Emilia står inte och suckar minsann

Jag hade sett fram emot att äta buffémat och bara sitta och lata mig och snicksnacka med olika folk och så blev det. Åh vad jag gillar sånt!

Prata med folk!

Alex stilig med fluga

Nu ska det bli spännande att se vad Emilia tar sig för. Vad det än blir så kommer hon att göra det på ett fantastiskt sätt eftersom hon är en fantastisk unge. Varje gång man pratar med henne bara häpnar men över hur klok, rolig och snäll hon är. Älskar dig Milisen!