De senaste dagarna har jag hur som helst inte mått bra. Jag var tvungen att vara hemma med barnen i över en vecka och det tröttade ut mig. När jag sedan fick höra om tråkiga saker som en närstående sagt om mig så blev det för mycket. (Nu förstår ni vad jag menade i förra inlägget. Ni vill förstås veta vem det var och vad hen sa.) Min man tyckte synd om mig och tog ledigt från jobbet i två dagar, så nu vänder det nog. Men man blir väldigt ödmjuk inför människor som inte klarar av tillvaron. Hade jag till exempel i stället för en snäll man haft en elak som till exempel misshandlade mig skulle utbrändheten nog vara ett faktum.
Jag är totalt förvirrad och glömmer saker hela tiden. Det är ett under att jag lyckades få iväg några julkort men det gick även om det krävdes tre turer till brevlådan av diverse hjälpsamma personer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar